Mot nya affärsmodeller

Veckans största uppståndelse måste väl ändå tillskrivas rättegången mot The Pirate Bay. På de anklagades bänk sitter fyra personer som åtalas för att ha skapat en plattform som möjliggör spridning av upphovsskyddat material. Bakom åtalet står skiv-, film- och spelindustrin som hävdar att de har förlorat stora intäkter på illegal fildelning.

Företrädarna för The Pirate Bay hävdar att deras IT-plattform ska ses som en sökmotor och att inget upphovsrättsskyddat material finns på deras servrar. Google är ju i allmänhetens och de kommersiella krämarnas tjänst. I en marknadsekonomi vill vi ju ha transparens. Då är väl Pirate Bay bra?

Men åklagaren hävdar att de tjänar pengar på att kringgå – eller hjälpa andra att kringgå – de ordinarie strukturerna för konsumtion av digital underhållning. Skaparna av innehåll förlorar kontrollen över sina verk – och därmed möjligheten att välja om det ska kosta pengar eller inte.

The Pirate Bay sabbar helt enkelt det kanalmonopol som fanns i den gamla affärsmodellen för konsumtion av musik och film. I den var det kontrollen över kanalen som gav kontrollen över pengarna.

Vad som är rätt och fel i denna fråga kommer i den juridiska delen att avgöras i rättssalen och är inte poängen i denna spaning. Poängen är istället att om du inte själv ser över din affärsmodell så kommer någon annan att göra det åt dig. Och när man missar att göra det kan kostnaden för att rätta till det bli gigantisk.

Visionen är solklar: Vi vill kunna se och lyssna på digitalt innehåll när som helst, var som helst och på vilken pryl som helst utan strul. Och faktum är att vi beredda att betala för kvalitet på den upplevelsen. Frågan är om det här är lika självklart för skivbolagsdirektörerna?

Det är naturligtvis sant att musikindustrin förlorat stora intäkter på fildelning. Men sett ur ett marknadsperspektiv har den digitala teknikens utveckling medfört förändrade kundkrav. Enkelt kan det uttryckas att den stora massan av kunder inte längre är intresserade av att betala närmare 200 kr för en CD-skiva.

Istället för att bejaka denna marknadsutveckling och försöka hitta morgondagens affärsmodell gick musikindustrin till motattack för att via rättssalar och lagstiftning hindra den digitala (och illegala) spridningen av musik. Under tiden lanserade ett renodlat IT-företag (Apple) den första fungerande och allmänt accepterade affärsmodellen för musikdistribution över Internet. Nu kommer även andra affärsmodeller för musikdistribution över Internet (t ex Spotify). Sensmoralen blir helt enkelt att det är mer framgångsrikt att offensivt innovera affärsmodellen än att defensivt motverka utveckling.

Martin Thörnqvist driver det lilla Malmöbaserade skivbolaget Songs I wish I had written. Musiken ges i huvudsak bort gratis och Internet är distributionskanalen. Varför? ”Jag har hellre hundratusen lyssnare och hundra köpare än hundra lyssnare och hundra köpare”, säger Martin. Han menar att det finns många andra sätt att ta betalt på från den del av kundbasen som inte betalar för själva musiken. Musikdistributionen blir istället en marknadsföringsyta för försäljning av närbesläktade tjänster och produkter. Vi ser liknande affärsmodeller runt några av världens största artister – sponsring av turnéer och försäljning av t-shirts, halsdukar, planscher osv står för en allt större del av intäkterna.

Ovanstående resonemang leder fram till två slutsatser. För det första måste företag förhålla sig konstruktivt till förändrade marknadsförutsättningar och kundkrav samt bejaka möjligheterna istället för att försöka motverka oemotståndlig utveckling (t ex digitaliseringen). För det andra måste allt fler företag förhålla sig till affärsmodellen som bygger på ”gratis” för kunden och istället bli världsbäst på att identifiera och utveckla närbesläktade intäktskällor.

Alltså: Oavsett hur det är med lagligheten och oavsett hur det ligger till med vad som är moraliskt riktigt så är historien om The Pirate Bay tankeväckande för alla som är ansvariga för en verksamhet. För den visar att om man inte själv förmår att uppdatera sin affärsmodell till kundernas behov och beteendemönster så kommer någon annan att göra det åt en. I normalfallet leder en sund konkurrens till detta. Men i underhållningsbranschen har de storas dominans varit ett faktum som bromsat all utveckling. Utrymmet att tänka nytt och pröva nya sätt att skapa kunder och ge dem värde har varit obefintligt. Nu faller de kanske på eget grepp?

Rättegången och den uppmärksamhet som nu riktas mot The Pirate Bay placerar dem tveklöst på listan med kandidaterna till affärsmodeller vi minns från det 21:a århundradets första decennium. Det borde ha varit Sony, Universal, Disney eller någon annan av de stora. Det är sorgligt för oss konsumenter, aktieägare och kreativa att så inte är fallet.

Vi  har varit konsulter tillsammans sedan 1995. Vad som började med ett gemensamt intresse för processer har utvecklats till en passion för affärsmodeller. Vi är resultatorienterade och nyfikna affärsmän födda på 60-talet, som numera bara jobbar med människor och verksamheter som vi tycker om. Till vardags arbetar vi på managementrådgivaren Cordial Business Advisers och driver utbildningen Certifierad Affärsarkitekt. Här på trendspaning.se delar vi med oss av vår nyfikenhet och passion för affärsmodeller. Varannan vecka kommer spaningar från det globala affärsbruset.

Varmt välkommen!

Linus Malmberg och Björn-Erik Willoch