Upphandling och idioti

Min irritation beror inte misslyckandet i sig, för vi misslyckas alla, utan på hur historien hanteras. Någorlunda intelligenta människor pratar ihop sig om att göra något och sedan hittar vi på rent otroligt korkade lösningar.

Samma sak med outsourcingen av delar av IT-infrastrukturen i Stockholms stad. Mycket har lyckats naturligtvis, men det gnälls en del och det med fog.  Inte heller här är jag irriterad på misslyckandet i sig, utan på det genomkorkade sätt alltför många upphandlingar och planeringar går till på. Ett sådant slöseri med samhällets resurser, jag vågar inte ens räkna på det. Någon gång måste det vara slut!

Vi skapar korkade system när vi lever i en tro som inte stämmer med verkligheten, som inte hjälper oss att uppnå de mål vi påstår oss vilja uppnå. Ett annat sätt att säga det är att vi lever i ett paradigm som inte är sant längre, om det ens varit sant. Ett paradigm är en uppsättning antaganden som är så djupt nedlagda i oss att vi medvetet eller omedvetet betraktar dem som sanningar.

Vad är det då för paradigm som Stockholms Stad, det aldrig slutförda projektet i Hallandsåsen och många fler exempel delar? Varför återkommer Riksrevisionen regelbundet med analyser som pekar på att det här med upphandling och förvaltning av samhällets pengar inte fungerar speciellt bra?  Vad är det vi tror, som leder till korkade system i planering och upphandling?  Jo… man tror följande:

• Vi kan på förhand definiera vad det är vi vill ha
• Vi kan på förhand planera för att få det vi vill ha
• Om vi misslyckas beror det på att vi inte varit tillräckligt noggranna i vårt tänkande och planering
• Som kund eller leverantör är det viktigt att skydda sig mot misslyckanden på den andra partens sida.

Med andra ord: Vi tror att vi kan eliminera osäkerhet genom att tänka bättre! Vi tror att vi kan identifiera och upptäcka nyttan innan vi ger oss ut på resan.

Vad jag påstår är att det i ett allt komplexare samhälle i en allt ökande grad är tämligen korkade antaganden. Ovanstående punkter är ofta djupt rotade i både samhällskultur och företagskultur, men är i en ökande grad rena vanföreställningar och önskedrömmar. De låter vackra, men fungerar inte. Vi behöver byta paradigm!  Och tro mig, det kommer att hända, vi ser tecken på att världens ledare och organisationer börjar förstå.

De antaganden vi behöver, menar både jag, vi på mPeira, alla inom ”agile community” – tillsammans hundratusentals människor världen över, är istället:

• Vi kan inte på förhand definiera vad det är vi vill ha, speciellt inte i detalj.  Ju komplexare mål, ju nyare utmaning, ju mer omöjligt är det att definiera rätt.
• Vi kan inte på förhand planera rätt. Osäkerheten i målbild och yttre omständigheter gör detaljerad planering över långa tidsperioder meningslös.
• Om vi misslyckas beror det oftast på att vi inte varit flexibla nog och redo att byta målbild, riktning och arbetssätt
• Som kund och leverantör är det viktigaste att vi hittar arbetssätt och regler som skapar synergi emellan oss, så att vi tillsammans kan nå målet att 1 + 1 = 3.

Med andra ord: Vi tror att osäkerhet bäst hanteras genom att vara snabb, flexibel, lyhörd och redo att regelbundet förändra vad vi gör och varför. Vi tror att vi måste lära oss att upptäcka medan vi går, inte före. Framgång handlar om att acceptera osäkerhet, att göra kartan medan vi går, att upptäcka nyttan under färden.

Och, du kan inte leva i bägge världarna samtidigt, du måste välja. Vilket paradigm du väljer att leva under förändrar värderingar, arbetssätt, kontrakt, upphandling, hr-policy, tja – allting.
 

Så, snälla intelligenta människa som sitter i och är en del av korkade system - fundera på vilket paradigm du sitter i och vad du egentligen tror på.  Tag därefter och släng ut gammal unken skåpmat ur din organisation, och börja agera. Bygg om befintliga system så att de blir anpassade till ett paradigm som levererar lite effektiv nytta som kunder, vi medborgare, Riksrevisionen och många fler kan vara nöjda med!

Alltså … Anette Holm på Stockholms Stad och Jan Brandborn som var på Banverket när borren startade och många fler – upp till kamp! Vi behöver er hjälp.

Per-Magnus…
Diskussionstack till min kollega Mats Janemalm, som alltid har så mycket idéer.

Per-Magnus Skoogh har många års erfarenhet av att använda och införa agila processer och arbetssätt. Han var bland de allra första i Sverige med att börja använda formellt definierade agila arbetssätt, när han för knappt 15 år sedan började arbeta med DSDM/atern. Sedan dess har Per-Magnus använt olika agila tekniker från Scrum till XP i projekt i Sverige, Tyskland och England. Idag hjälper han och hans kollegor olika kunder med att ta till sig agila tekniker av olika sorter med en fokus på ökad verksamhetsnytta.

blog: www.magile.org/pmblog
twitter: twitter.com/pmskoogh   
book: www.agile4managers.com
e-mail: per-magnus@mpeira.se