2012-02-15: Håkan Edvinsson och Peter Tallungs
DEN GRAFISKA FORMENS BETYDELSE Verksamhetsarkitektens speciella nisch är modelldriven utveckling av verksamhet. Och modelldriven utveckling vilar tungt på arkitektens förmåga att få till kommunikativa modeller. Men hur det går till är en borttappad aspekt av modelleringsarbetet.
Verksamhetsarkitektens arbete liknar på många sätt byggnadsarkitektens, men de objekt man arbetar med är inte byggnader och platser utan en verksamhets komponenter och aspekter.
Verksamhetsarkitekten fångar verksamhetens befintliga struktur och arbetar fram en tänkt struktur tillsammans med verksamhetens intressenter. Olika typer av ritningar, som vi brukar kalla modeller, är de främsta verktygen för det arbetet.
Som verksamhetsarkitekter arbetar vi med diagram, kartor och ritningar av olika slag för att göra verksamheten greppbar och hanterbar. Traditionellt har det varit process-, begrepps- och informationsmodeller, systemkartor, kompletterat med diagram som visar samband mellan perspektiven.
Numera finns också beskrivningar av affärsmodeller, tillståndsdiagram, business capability-modeller med mera. Texter är en också viktig del, som namn, definitioner och beskrivningar.
Vi arbetar alltså med grafiska och textuella beskrivningar vars syfte är att så tydligt som möjligt gestalta något vi behöver få en gemensam förståelse för. Vi kan kalla allt detta för modeller. En modell brukar definieras som en abstrakt beskrivning av något i ett specifikt syfte och ett specifikt sammanhang.
Med ”abstrakt” menas att det inte handlar om en naturtrogen avbildning utan en förenkling där man lyfter fram vissa aspekter och döljer (abstraherar bort) andra.
Modeller har en mycket vidare uppgift än att bara kommunicera något från arkitekten till omgivningen. Vi brukar tala om styrkan i modelldrivet utvecklingsarbete. Arkitekten faciliterar ett gemensamt lärande med modellen som medium. Modellen är således dynamisk. Modellen bär den gemensamma förståelsen och växer fram tillsammans med den. Den är på så sätt själva plattformen för det gemensamma lärandet.
Det är i modellen de flyktiga tankarna tar form och prövas. Modellen uttrycker begreppen som vi behöver och det språk vi tillsammans bygger; språket som genomsyrar tänkandet och kommunikationen.
Och därmed är modelleringskunnandet viktigt. Vi tycker att modeller är de mest centrala, mest kraftfulla och mest mångsidiga verktyg som vi arkitekter har. Vi anser att arbetet med modeller, det vill säga gestaltning av verksamheten med olika typer av grafik, är centralt i vårt arbete. Det är något vi bör lägga omsorg på, både som individer och som community. Men gör vi det?
Modelleringskunnande handlar på ett grundläggande plan om vilka typer av modeller det finns och hur man använder dessa. Vidare handlar det om vad det finns för uttrycksmöjligheter i en modelltyp och hur man använder möjligheterna på bästa sätt i varje situation. Något som i sig räcker för ett livslångt lärande som modellerare. En annan viktig dimension är hur man arbetar med människor och team för att modellen verkligen ska bli den plattform för gemensamt lärande som utvecklingen av en verksamhet vilar på.
Det ovanstående kan sammanfattas i att vi ska känna våra verktyg och kunna använda dem på bästa sätt. Men det räcker inte. Det finns en annan aspekt som är nog så viktig och som vi vill uppmärksamma.
Om en liknelse med en hantverkare och hans verktygslåda tillåts; det räcker inte att ha rätt verktyg och kunna använda dem, det gäller också att ens verktyg är skarpa och smorda. Först då kan verktyget hanteras precist, effektivt och säkert, och bli som en förlängning av kroppen. Ett slött och kärvande verktyg går inte att styra, ger inte avsedd verkan, leder lika ofta fel som rätt.
Det finns en aspekt av modellering som mer än andra avgör om modellerna kan bli effektiva tanke- och kommunikationsverktyg, så att de blir som en utvidgning av hjärnan och gör det gemensamma lärandet effektivt. Den aspekten är den grafiska gestaltningen av modeller och det är den aspekten vi vill beröra i denna artikel.
Den grafiska gestaltningen handlar om vilka grafiska element som används, linjetjocklekar, linjetyper, gråskalor, färger och typsnitt med mera. Särskild viktigt är hur ytan disponeras och elementen grupperas samt om hur vi får text och grafik att samverka.
Vi ser att kunskapen om hur man arbetar med den grafiska utformningen av modeller är ett eftersatt område. Inte bara i EA-communityn utan i hela området av verksamhets- och it-utveckling. Litteraturen och utbildningarna vad gäller informationsmodellering, vare sig det handlar om entity/relationship-modellering, uml eller dimensionsmodellering, säger nästan inget. Och det lilla som sägs är illa genomtänkt när det inte är rent felaktigt. Lika skralt är det när det gäller processmodellering.
Så det är inte konstigt att de modeller vi möter ute hos kunder inte når fram; inte spelar den centrala roll som de skulle kunna. Och värre än så, eftersom en modell inte bara är verktyg för kommunikation av färdiga idéer utan framförallt medium för det gemensamma tänkandet och kunskapsuppbyggnaden, blir verksamhetsutvecklingen hämmad. Och då har vi som verksamhetsarkitekter misslyckats på vår egen hemmaplan, som väl är modelldriven utveckling av verksamhet och it.
Vi har under många år intresserat oss för den grafiska gestaltningen av modeller.
Frågan vi ställde var följande. Hur kan vi se till att vårt huvudsakliga verktyg, modellering, blir både ett så skarpt verktyg som möjligt och ett så mångsidigt och användbart verktyg som möjligt? Vi hade kommit till insikten att modellerna är våra tankeverktyg och vårt språk, de bär vår gemensamma förståelse just nu, och kritiseras, valideras, falsifieras, modifieras i en iterativ och agil process. De har faktiskt ingen annan uppgift, även om man skulle kunna tro annorlunda, med tanke på hur lite möda som har ägnats åt området.
I vår jakt på kunskap fann vi snart att de böcker och andra källor om modellering som fanns inom it- och EA-området inte gav så mycket.
Vi var nyfikna och hade ett stort intresse för modellering i allmänhet och började söka kunskap på andra håll. Vi fann snart vad vi sökte i andra discipliner. Discipliner med lång och rik historia av att gestalta komplicerade sammanhang med hjälp av grafik och text. Vi började ta lärdom från de områdena och tillämpa i vårt arbete.
Vi har därmed steg för steg provat fram hur modeller kan bli mer användbara och skarpare tanke- och kommunikationsverktyg för verksamhetsarkitekter.
De områden som särskilt inspirerat oss är följande: informationsgrafik, informationsdesign, statistisk grafik och grafisk visualisering. Även teknisk illustration, nyhetsgrafik och till och med kartografi och byggnadsarkitektur är ämnen som vi ivrigt plöjt. Det vi hittat har vi tillämpat i vårt dagliga arbete och därmed prövat och anpassat till vårt sammanhang.
Det har varit ett lärande som bara fortsätter och fortsätter. Det har varit en resa med många ”aha” och med ett resultat som vi tycker är revolutionerande. Vi har nu modeller som kommunicerar med en helt annan precision och djup än den gängse. Modeller som tilltalar människor, inte för att de är utsmyckade på något sätt utan för att de förmedlar effektivt och utan onödig friktion.
Det betyder inte alltid att modellerna är enkla att ta till sig för den oinitierade. Det är ofta rika samband och abstrakta företeelser vi behöver avbilda. Snarare att de är så kommunikativa som det bara går, inte förenklade till ytlighet. Bevare oss för ”dum-enkla” modeller som helt missar sitt syfte, och inte kommunicerar det de behöver kommunicera.
Vi upplever därmed att vi har kommit längre vad gäller modelldriven it- och verksamhetsutveckling än vad vi sett någon annanstans, men att det ändå bara är början. Om allt detta vill vi berätta.
Vi hoppas att det här inte uppfattas som självhävdelse. Framstegen beror inte så mycket på vår skicklighet som på EA-områdets förstockelse. Det enda vi kan berömma oss för är nyfikenheten och modet att gå utanför fållan, att våga sätta den etablerade sanningen i branschen på prov.
Det vi har lärt oss på resan är inget vi uppfunnit själva utan är en gammal kunskap (ibland 150-årig!) hos andra yrkesgrupper som arbetar modelldrivet. Det enda vi gjort är att tolka och anpassa det vi funnit till vårt område.
Nu är läsaren kanske nyfiken på vad vi kommit fram till i form av ritregler med mera. Men utrymmet är begränsat här och vi hoppas att kunna återkomma med konkreta tips om detta. Men här följer i varje fall fem av våra mest grundläggande råd om arbetssätt i stort. Alla råden är mer eller mindre kontroversiella i det att de alla mer eller mindre går mot det som ofta sägs av aktörer på EA-området.
Vi strävar alltid efter att kombinera text och grafik. Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord. Just det håller vi med om. Men lika sant är att en text säger mer än tusen bilder. Ty det finns många saker som alls inte kan framställas med bilder. Men den fulla kraften får vi först då bild och strukturerad text samverkar tätt.
Vi har upplevt hur modellering kan lyfta ett teams gemensamma lärande och en hel organisations utveckling. Vi vill gärna samarbeta med andra som också har intresse av att utveckla verksamhetsmodellering som konst och som hantverk. Vi vill också visa och berätta vad vi kommit fram till så här långt. Kanske kan det bli en workshop om intresse finns. Hör av dig om du vill vara med.
Det här var inte mycket till spaning, ty en spaning ju ska rapportera om vad som händer på området. I detta fall kan vi endast berätta om en icke-händelse, hur området står still. Men att det finns hopp och att framtiden beror på oss själva. Vi får väl säga som Alan Kay: The best way to predict the future is to invent it”.
Vi vill gärna höra dina erfarenheter. Har du gjort liknande upptäckter? Tycker du att våra råd är felaktiga och har du bättre råd att ge? Stå på dig i så fall. Ett område utvecklas bäst i dialog, när olika erfarenheter bryts mot varandra.
Vi arbetar med utveckling av affär, verksamhet och IT. Det handlar om att coacha IT- och verksamhetsutvecklare att arbeta tillsammans och leverera värde dag för dag. Vi tror att vi lever i en tid av uppvaknande. Det som nu händer i relationen mellan IT och verksamhet är större än allt som hänt tidigare. Detta vill vi skriva om.
Peter Tallungs finns på konsultföretaget IRM som startades med modelldriven verksamhets- och systemutveckling som bärande idé år 1982. IRM driver utbildningarna Certifierad verksamhetsarkitekt sedan 1994 samt Certifierad process- och verksamhetsutvecklare.
Håkan Edvinsson finns på företaget Informed Decisions som är konsulter kring förbättrade beslut inom affär, verksamhet och IT. Han är författare till facklitteratur inom Enterprise Architecture.
Du når oss på peter.tallungs@irm.se och hakan.edvinsson@informeddecisions.se.
Peter Tallungs och Håkan Edvinsson
#1 Peter Dickson |
onsdagen den 15 februari 2012 kl. 09:45 |
Håller verkligen med! Det handlar om att vara pragmatiskt snarare än fundamentalistisk/renlärig och att hela tiden anpassa modellerna och framställningssättet efter syftet och mottagarna. En grafisk framställning som är avpassat efter ett visst forum måste ofta arbetas om när man skall visa samma sak i ett annat. Jag tycker enkelhet nästan alltid fungerar bäst. Pilar, rektanglar och färger. Symboliken utformas efter vad man vill säga i varje enskild bild.
#2 Peo Ekström |
torsdagen den 16 februari 2012 kl. 20:18 |
Väl formulerat ;-) Själv använder jag ibland modeller som grund i en argumentation där olika teser eller/och scenarier kan belysa aspekter som inte beaktats. Flera vyer av en modell kan avspegla en sorts argument och varje argument kan i sig självt stödja eller förkasta det modellen belyser. Så jag håller med dig om modellens/-ernas dynamik.
#3 Christer Månsson |
torsdagen den 1 mars 2012 kl. 09:07 |
Kloka tankar och suverän artikel. Jobbar själv mest i samtal med grupp och individ med frågor om verksamhetsutveckling. Där är det markant hur viktigt det är med ett rikt bildspråk. Bild och text måste växa fram i symbios på väggar och tavlor. Bamseskrivare låter väldigt smart. Då kan man blixtsnabbt göra väggtavlor och jobba med hela väggar/rum. Tanken fullbordas i samtalet, sägs det. Men samtalet måste få hjälp att ta gestalt i rummet med hjälp av grafiska former. Christer Månsson Aula Utveckling AB
#4 LosManos |
torsdagen den 1 mars 2012 kl. 10:31 |
hejdig.
Ofta tycker jag modellering bromsas upp för man vill ha en exakt modell. Därför skriver jag gärna en brasklapp "Denna modellen är inte till 100% överensstämmande med verkligheten."
Det gör att man inte behöver bestämma sig en gång för alla om man modellerar är- eller börvärdet. Det gör också att modellen håller även om verksamheten förändras; kommentaren om diskrepansen är ett tydligt uttryck att man måste ha hjärnan påkopplad.
Såklart är en modell som inte stämmer överens med verkligheten sämre än en som gör det och en felaktig modell är sämre än ingen alls. Men jag tycker inte det skall hindra arbetet att jobba med modellen.
/OF
#5 Tommy Rigo |
torsdagen den 1 mars 2012 kl. 15:18 |
Jag håller med! Arbetar själv efter dessa principer. Skulle bara vilja lägga till att var noga med att registrera formspråket hos mottagaren. Hur kommunicerar de visuellt? Återanvänd sedan så mycket som möjligt av det, då ett budskap förstås lättare om man känner igen sig. Men bra spaning.
#6 Karin M Bergström |
torsdagen den 1 mars 2012 kl. 17:22 |
Mycket läsvärd spaning! Jag är mycket intresserad av en workshop på detta tema. Det viktigaste är ju att fokusera på huvudsyftet och uppgiften - inte på formen. Varken verktyg eller modell löser i sig problemet/uppgiften. Framgångsfaktorn är att våga skapa och utforma arbetssätt och dokumentation utifrån vilken uppgiften och målgruppen är. Min erfarenhet är att det är viktigt att dels ha koll på deltagarnas behov av struktur, metod mm, dels att låta ställningstaganden om arbetsform baseras på en stor portion sunt förnuft. Risken är alltid annars att formen (metod, vertyg, notation mm) överskuggar själva uppgiften. Våga gena, välja bort, improvisera och anpassa!
#7 Peter Tallungs |
torsdagen den 1 mars 2012 kl. 20:45 |
Svar till LosManos: Det du säger är viktig tycker jag. En modell uttrycker alltid min, eller vår gemensamma, förståelse just nu och är därmed lika mycket en fråga som ett påstående. Är det här ett bra sätt att se på saken? Är det här vår bästa uppfattning just nu? Vad av detta är det som skaver och vad känns rätt?
Det är det vi menar när vi säger att modellen/modellerna är en plattform för vårt gemensamma lärande.
Sedan vill jag påpeka att det inte finns någon modell som är rätt och någon som är fel i absolut mening. Ty modellen avbildar inte en verklighet på ett objektivt sätt, utan är alltid en vy på företeelserna som är designad av någon för ett visst syfte och i ett visst sammanhang. Och för det syftet och sammanhanget har den styrkor och svagheter.
Det här är något som ofta missförstås. Vi verksamhetsarkitekter strävar ju i allmänhet efter att avbilda verksamheten i ett brett syfte och i ett brett sammanhang. Det innebär att våra modeller drar åt det mer objektiva hållet. Från detta har en missuppfattning uppstått som gör att många tror att de modeller vi gör är absolut objektiva och sanna i en absolut mening. Jag har mött verksamhetsarkitekter som tror att det finns precis en sann modell för en viss verksamhet och att det är deras jobb att visa på den.
Man får ofta höra att en dålig modell (eller dokumentation)är sämre än ingen alls. Men jag håller inte med. Jag får ofta utgå från vad jag hittar, gammal ej uppdaterad dokumentation. Men det är viktiga ledtrådar som hjälper mig framåt.
Arbetet är lite som arkeologi. Man får gräva i datat och försöka ge det en mening. Finns det en post i en tabell så har det skett en transaktion. Det är hårdfakta. Sedan får man försöka tolka det man hittat och ge det en tolkning. Jag gör en tentativ modell på hur företeelserna hänger ihop. Sedan presenterar jag den för olika personer och modellen utvecklas, till allt hänger ihop och är begripligt.
#8 Robert Åkeby |
onsdagen den 11 april 2012 kl. 12:59 |
Bra artikel och håller med om synsättet att modellen stöder kunskapsutvecklingen och därmed är modellen den bästa dokumentationen av kunskapen inom området. Men, inte den sanna dokumentationen av kunskapen inom området. Däremot saknar jag dimensionen av att kunskapen ska kunna bäras vidare och återanvändas i andra situationer. Därför är det viktigt att ett verktyg har ett repository som gör att kunskapen kan återanvändas. Jag tror att det finns bättre verktyg än Vision, men håller med om att verktyget inte får ge för många rittekniska begränsningar.
Ser du någon kommentar som du tycker är kränkande eller olaglig? Då kan du anmäla den här >>
Skriv en kommentar...