Socialt entreprenörskap – filantropi eller business?

I dagarna antogs den nya ISO-standarden, ISO 26000, vilket självklart är en god nyhet för alla som tror på socialt ansvar och hållbar utveckling. Och vem, i dessa dagar gör inte det?

En vanlig definition av sociala entreprenörer är enligt Mckinseykonsulten Bill Drayton att de är ”entreprenörer som arbetar för social förändring genom entreprenöriella lösningar”. En social entreprenör är på många sätt den förändring som Gandhi syftade på genom att vara en aktör som skapar värde för samhället genom förändring.

Man kan observera olika kvalitéer hos den sociala entreprenören som särskiljer den från den verksamhetsdrivna entreprenören. De har en mission att skapa ett hållbart värde för samhället medan monetär vinning endast är ett medel för att uppfylla missionen.

Den sociala entreprenören har en förmåga att se möjligheter där andra ser problem, eller som den initiativtagande Björn Söderberg uttryckte sig i boken Entreprenör utan gränser, ”Det är den frågan som har drivit mig i Nepal. Här säger ingen att saker och ting inte går, de frågar i stället hur vi ska göra”. De behöver vara innovativa i sitt resursanskaffande så länge de skapar ett socialt värde och optimera användandet av sina resurser. Dessutom utvecklar de metoder för att kontinuerligt säkerställa att det de gör faktiskt skapar värde. 

Begreppet och utbudet har ökat de senaste åren i takt med ökad medvetenhet om globalisering, hållbar utveckling och nya koncept så som Reputation Management. Antagandet av den nya ISO 26000 visar på populariseringen av globalisering och hållbar utveckling, vilket har skapat en medvetenhet om att det finns ett behov utav företagande som genererar inkomster även för mindre utvecklade länder samt att det behövs organisationer som adresserar samhällsproblem.

Spridningen av internet och sökmotorsyndromet har bidragit till en hets med att arbeta aktivt med att låta sitt varumärke synas i rätt sammanhang. Det handlar om att förbättra sitt rykte genom att utföra positiva handlingar och som kan överskugga eventuella oönskade sökmotorträffar. 

När man pratar om sociala entreprenörer är det viktigt att särskilja de olika typerna av socialt entreprenörskap. Du har Gandhi-varianten som social entreprenör, som helt enkelt använder sin entreprenöriella förmåga för att skapa värde för samhället.

Samtidigt har socialt entreprenörskap blivit populärt inom näringslivet och fler företag ser nyttan i att stötta sociala entreprenörer och socialt entreprenörskap. Inte bara för att visa socialt ansvarstagande utan också för att det visat sig att man kan tjäna pengar på att bygga långsiktigt hållbara företag med stort socialt patos. välgörenheten.

Detta har i sin tur resulterat i ett ökat intresse från affärsänglar och investerare att investera i projekt som ska lösa diverse problem i samhället och som samtidigt ger avkastning, ett fenomen som kallas för Social Impact Investment och backas upp av profiler så som Bill Gates. 

Jim Collins nivå 5-ledare kanske egentligen är sociala entreprenörer.

Om Branson är rockstjärnan nummer 1 när det kommer till entreprenörer, måste Jim Collins vara det inom Management-litteraturen. Collins en gång hyllade teorier prisar företag som har lyckats bli framgångsrika genom att ha en viss typ av ledarskapsstil, vilket bland annat innefattar att vara ödmjuk och sätta företagets framgång före sin egen. Dock har hans bok Good to Great fått en hel del kritik efter att några av de bolag som gick från good till great nu hamnat under Chapter 11 i USA. 

Trots detta finns det ändå lite att hämta; den klassiska bilden av en entreprenör, som bland annat visar på en hjältefigur som har svårt att släppa kontrollen, har inte mycket likheter med dem som tituleras nivå 5-ledare. Skulle sociala entreprenörer kunna vara undantaget som bekräftar regeln?

En sak de har gemensamt är en drivkraft som är större än sig själva och att fokus ligger i att skapa värde. Det skulle vara intressant att fördjupa sig i en sådan studie, om hur många av de entreprenörer som är sociala entreprenörer är nivå 5-ledare jämfört med ”vanliga” entreprenörer. Sen finns det självklart sociala entreprenörer, Branson är ett exempel, som är mil från den ödmjuka anti-hjälten Collins lyfter fram.

2009 genomförde Business Week en omröstning där den mest framgångrika sociala entreprenören utsågs. Vinnaren var Better World Books, vilka säljer böcker de fått från nätverk av individer och organisationer i USA. Stor del av vinsten går sedan till bibliotek och projekt som ökar läskunskapen runt om i världen. Andra som placerade sig i topp var Impact Makers och Academic Earth. Kan detta ge en fingervisningen om vad anses vara viktigt i Sverige?

Några företag som ofta nämns i samband med diskussionen om sociala entreprenören är God El, som delar ut all sin avkastning till välgörenhet och Situation Stockholm, vars verksamhet syftar till att stödja sina försäljare i att komma tillbaka till samhället.

Vilka är de sociala entreprenörerna i Sverige?

Percy Barneviks arbete inom Hand in Hand honom till en social entreprenör? Under sommar i P1 ägnar han en stor del av tiden till att berätta om hans humanitära arbete och vikten av att ”resultatet inte mäts i vinst utan i utrotandet av fattigdom (…) det är en stor upplevelse”.

Björn Söderberg, vars enkla idé att göra om återvunnet papper till julvykort är ett exempel på hans socialentreprenöriella satsningar, ”Vi var alla tre överens om att vi ville bygga ett lönsamt företag utan bistånd. En just arbetsplan som skulle ge justa jobb (…) Det var den 1 november och jag insåg att det snart var jul – och till jul behöver man julkort”.

Vi har storsatsaren Stefan Krook, grundare av Glocalnet och GoodCause inklusiva ovan nämnda GodEL. Vad sägs om Sara Damber, som tjugo år gammal grundade stiftelsen Friends? Eller kanske Sebastian Stjern som skriver Entreprenörskapsbloggen och driver företaget The Fair Tailor tillsammans med sin fru; de såg en affärsidé och insåg att de ville ta fram produkten på ett juste sätt.  

Vad är det som driver dessa personer? I en intervju till Trendspaning.se säger entreprenör Karl-Mikael Cakste, som har drivet många projekt och som intresserar sig i humanitära frågor, ”jag har förstått skillnaden till att hjälpa folk hjälpa sig själva och det är en otroligt positiv kraft”.

Ovanstående entreprenörer visar tydligt att begreppet socialt entreprenörskap har fått ett tydligt fäste i Sverige men hur väl stämmer teorin om att sociala entreprenörer skulle kunna likställas med nivå 5-ledare?

För att kunna göra det behöver man även se om de socialt ansvarstagande företagen verkligen har skapat värde för samhället. Är dessa företag tillräckligt skalbara? Det finns många artiklar och bloggar om socialt entreprenöriella satsningar men med mindre fokus på hur mycket värde de faktiskt skapar. Tanken är god men vart finns resultaten?  

Kanske kan sociala medier vara ett av verktygen entreprenörer kan använda i syfte att utnyttja sina nätverk för att säkerställa, dels nyttan med sina projekt, och dels att syftet med verksamheten genomsyrar hela verksamheten från leverantörer till kunder och partners.  

Med tanke på den generation Y som nu på riktigt har börjat göra sig ett namn på arbetsmarknaden och deras närvaro inom de sociala medierna tyder mycket på att det sociala entreprenörskapet är här för att stanna. Det finns en tydlig koppling dessa grupper emellan; flera av egenskaperna hos den sociala entreprenören går hand i hand med vad som kännetecknar generation Y med sitt behov av ett meningsfullt arbete.

Kanske kommer vi se en ökning av sociala entreprenörer när fler av generation Y kommer upp i åldrarna och kanske kommer de ha större möjlighet att skala upp sitt företag med hjälp av sociala medier.

Sen ska man aldrig förringa konsumentens makt. När vi frågar Sebastian Stjern om hur han ser på sociala entreprenörens framtid tror han att det mer ser ut som att vi kommer se en ökning. Konsumenterna börjar se att det även går att få bra produkter som är tillverkade på ett juste sätt då det tidigare ofta förknippades med sämre produkter och av sämre kvalité.

Kan det snarare vara så att den här trenden vi ser kommer innebära högre krav på andra företag att bli mer socialt företagande och inte bara företag som tar socialt ansvar? Vi kommer under alla omständigheter att bevaka och rapportera om utvecklingen.

Maria Sporre är initiativtagare och ansvarig för Estate Europes CSR-satsning på ungt entreprenörskap och arbetar till vardags som HR-chef på Estate Europe (Årets företag 2010 i Stockholm).

Magnus Penker är en serieentreprenör, investerare och författare. Idag är Magnus verksam som Director på Bearing Consulting Ltd, en Londonbaserad managementkonsultfirma specialiserad på innovation av tjänster, produkter, affärsmodeller, orter och industrikluster i EMEA och Kina. Magnus är även en frekvent föreläsare på Dataföreningen Kompetens konferenser samt en av lärarna på kursen i Innovation Management i Praktiken.

Vi drivs av vår nyfikenhet på vad som får affärer att hända på riktigt. Och samlar värdefulla insikter utmed upptäcktsresan. På trendspaning.se är ambitionen att inspirera, ge näring, rapportera och uppmuntra det kanske viktigaste för Sveriges just nu – entreprenörskapet!

Kontakta oss gärna på maria@estateeurope.com och magnus@penker.se.

Ser du någon kommentar som du tycker är kränkande eller olaglig? Då kan du anmäla den här >>