Open Innovation

Det var först 2003 som termen Open Innovation myntades av Henry Chesbrough. Sedan dess fenomenet stadigt vunnit ny mark och återfinns numera med miljontals träffar på Google med sociala nätverk, forum, bloggar och artiklar.

Molntjänster, nya e-business-plattformar och sociala medier har satt fart på den öppna utvecklingen. Med så många människor inblandade går det rent statistiks inte att undvika förändring.

För företag är Open Innovation ett mycket kostnadseffektivt och omdanande sätt att utveckla såväl produkter och tjänster som leveranser och affärsmodeller. Det minskar kostnader, ökar differentieringen, erbjuder nya tjänste- och betalmodeller samt gör det lättare och snabbare att ta en produkt eller tjänst till marknaden. Men det ställer samtidigt högre krav på företagets affärsmodell och underliggande plattform och infrastruktur.

Ska den externa innovationen organiseras som ett collaborative community eller en konkurrerande marknad? Ett av de mest välkända exemplen på ett collaborative community är Linux med sin öppna mjukvara, som regleras av sociala normer och lösa regler för att uppmuntra ett aktivt delande av information, gemensam utveckling och innovationsprocess.

På en konkurrensutsatt marknad sker utveckling istället genom att det dyker upp en stor variation på liknande produkter eller tjänster som tävlar om kunderna. Ett exempel som ofta lyfts fram är spelindustrin där tillverkare så som Nintendo tillverkar spelkonsoler och sen uppmuntrar spelföretaget att utveckla spel anpassade till dessa. Samarbetet sinsemellan de tredje parterna är i stort sett obefintligt.

Vad som styr riktningen har visat sig vara vilken typ av innovation det rör sig om. Om innovationen baserar på en bred kunskapsbas kan ett collborative community vara att föredra medan om utvecklingen är ett resultat av tester, fokusgrupper och experiment bör man välja att organisera den externa innovationen som en konkurrensutsatt marknad. Dessutom ska man räkna in motivationen hos dem ska utveckla, direkt ekonomisk vinning kontra utveckling för utvecklingens skull samt och vilken typ av plattform det gälle.

När ett företag bestämmer sig för att lämna ut sin produkt eller tjänst för extern innovation innebär det att produkten eller tjänsten förvandlas till en plattform med en ny affärsmodell.

Den viktigaste frågan att ställa sig för att komma fram till vilken plattformsmodell som är mest lämpad för innovationen och därmed hur den externa innovationen ska vara organiserad är vem säljer till vem?

Beroende på svaret finns tre modeller: the integrator platform model, the product platform model och the two-sided platform model.

I integratorplattform-modellen placeras plattformen mellan kunderna och de externa utvecklarna för att hela tiden ha kontroll över intäkterna. Apple är ett tydligt exempel när de placeras sig som en dörrvakt mellan de som utvecklar mjukvaran till Iphonen och konsumenterna och därmed kunna kontrollera transaktionerna med att ta 30 procent av intäkterna. Detta kritiseras ibland då det inte anses som äkta öppen innovationsmiljö, men å andra sidan ger det fördelar som att det är mindre risk för virus och tekniska problem.

Använder sig företag istället av produktplattformen minskar automatisk kontrollen över utvecklingen. Här bygger externa utvecklare på den grundläggande teknologin eller produkten för att den sälja det vidare till kunderna som en färdig produkt eller tjänst. Det kan fortfarande finnas någon form av avtal mellan utvecklarna och de som äger plattformen eller begränsningar inbäddat i utformningen av teknologin.

I slutändan är det dock externa parterna som har kontroll över transaktionerna med kunderna. Gore-Tex känner väl alla till? Mer än 89 företag har licensierat teknologin för att kunna utveckla sina egna produkter med allt från ytterkläder till medicinska implantat. Samma sak med Dolby.

I den tvåsidiga plattformsmodellen kan kunderna och utvecklarna agera direkt mot varandra så länge de involverar ägaren av plattformen under transaktionerna och följer de regler som sätts upp av plattformsägaren. Oftast faciliterar ägaren transaktionerna men låter utvecklarna designa, utveckla och tillverka produkten autonomt. Facebook-användare kommer i kontakt med ett flertal applikationer tack vare Facebook även om själva applikationen i sig kanske aktiveras av en annan teknisk plattform. Googles Web Store är ytterligare ett exempel.

Alla tre modellerna kan fungera i både ett community och i konkurrens. Men per definition tycks det innebära en nackdel för communities att utveckla på en plattform med en hög grad av kontroll av en aktör. På samma sätt blir kontrollen en fördel på en konkurrensutsatt marknad.

Den strategi företaget väljer för sin innovation kan och bör vara flexibel. Se på Apple. När Iphonen lanserades hade den bara ett fåtal applikationer som antigen var utvecklade av Apple själva eller en nära partner. Det fanns då heller ingen plan på att låta andra utveckla för telefonen.

Det dröjde dock inte länge innan hängivna Iphone-användare lyckades hacka in i telefonen och lära sig utveckla applikationer. Under bara några månader utvecklades flera hundra appar och Apple gjorde genidraget att öppna upp för extern utveckling istället för att förhindra det. De flesta av hos kan ta upp sin telefon och se resultatet.

Några som däremot envisades med att motarbeta Open Innovation är Nokia och resultatet blev tyvärr att de missade tåget och totalt kom efter i smartphone-racet. Intressant är även hur Nokia tidigare var progressiva och en av de första ut med den digitala mobiltekniken GSM som sopade mattan med Motorola, som i sin tur envisades med analoga telefoner. Hur framgångsrik du än är tar paradigmskiften dig tillbaka till ruta noll. Vad och vem blir det nästa gång? Vågar du gissa?

I nästa spaning spänner vi bågen ytterligare och ställer oss frågan om nyttan av Open Innovation är en myt eller framtiden…

Maria Sporre är initiativtagare och ansvarig för Estate Europes CSR-satsning på ungt entreprenörskap och arbetar till vardags som HR-chef på Estate Europe (Årets företag 2010 i Stockholm).

Magnus Penker är en serieentreprenör, investerare och författare. Idag är Magnus verksam som Director på Bearing Consulting Ltd, en Londonbaserad managementkonsultfirma specialiserad på innovation av tjänster, produkter, affärsmodeller, orter och industrikluster i EMEA och Kina. Magnus är även en frekvent föreläsare på Dataföreningen Kompetens konferenser samt en av lärarna på kursen i Innovation Management i Praktiken.

Vi drivs av vår nyfikenhet på vad som får affärer att hända på riktigt. Och samlar värdefulla insikter utmed upptäcktsresan. På trendspaning.se är ambitionen att inspirera, ge näring, rapportera och uppmuntra det kanske viktigaste för Sveriges just nu – entreprenörskapet!

Kontakta oss gärna på maria@estateeurope.com och magnus@penker.se.

Ser du någon kommentar som du tycker är kränkande eller olaglig? Då kan du anmäla den här >>