Regelförenkling + IT-politik = sant!

I veckan blev regelförenklingen en del av IT-politiken. I samband med att e-delegationen släppte sitt betänkande gjordes det klart att företagens förväntningar på en enklare förvaltning ska läggas överst på listan över åtgärder som myndigheterna ska prioritera.

Samtidigt signalerade EU-kommissionen i ett uttalande att enklare momsregler för elektronisk handel förväntas spara miljarder åt företagen. Minskningen av regelkostnaderna med 25 procent kommer alltså i stor utsträckning att ske genom att man avskaffar olika skriftlighetskrav, pappersbundna rutiner och dubbel informationsinsamling.

Denna sammansmältning av regelförenkling och IT-politik är historiskt intressant. Den första integritetsskyddsrätten i Sverige tillkom huvudsakligen som en sorts hinder för just den förenkling som samkörning av uppgifter innebär. Vad som nu sker är att det både för företag och privatpersoner "förenklas" genom att alla olika databaser läggs samman till en enda stor myndighetsdatakälla. Det är i sig en utveckling som det finns anledning att fundera kring.

Strategin att dela upp informationen i stuprör ledde till kostnader i form av olika dubbla rapporteringsplikter. Kan det vara så att vi nu skapar nya kostnader när myndigheterna fritt får utbyta information om medborgare och företag i regelförenklingens anda?

Jag vill inte klottra Belsebub på tapeterna, men nog kan det finnas en risk med att statens självpåtagna schizofreni nu undanröjs: det som kanske är allvarligast är att med en databas där all information ingår kommer staten att kunna börja göra olika mönsterigenkänningsanalyser av data för att känna igen olika typer av oönskade beteenden eller systematiska utnyttjanden av svagheter i systemen.

När Google lanserade Google FluTrends var det som ett verktyg för att bygga en bättre epidemologisk modell baserat på de gigantiska datamängder som skapas av sökningar, och med hjälp av just dessa data förbättra förutsägelserna med två veckor i tid i epidemologin. Vad hindrar staten från att bygga Sverige FuskTrends och med massiv mönsterigenkänning försöka hitta sannolika fuskare, om man nu får en enorm databas till sitt förfogande?

Ja, och varför skulle det förresten vara fel att staten kunde göra detta? Tänk om skattefusk blev lika lätt att känna igen som flunsans härjningar? Vore inte det bra? Här faller nog många in i lockelsen att tycka att om vi nu kan detektera fusk, så är det bara bra! Problemet är att det som ser ut som fusk kan vara något helt annat. Aggregerade datamodeller kan användas för att förutsäga sannolikheter i stort, inte i enskildheter. Google FluTrends kan inte säga något om sannolikheten att just du blir sjuk. Den kan däremot tala om de generella sannolikheterna i en viss del av den epidemologiska modellen.

Likaså kan inte Sverige FuskTrends användas för att uttala sig om enskilda företag eller personer – de måste fortfarande få en individuella prövning och ges möjlighet att förklara hur de avviker från den aggregerade modellen. Med massiva databaser, skapade i regelförenklingens namn, följer automatiseringens frestelser. Det är viktigt att vi inte låter regelförenklingen bli en regelautomatisering – ty där försvinner mycket av den rättssäkerhet som faktiskt är en feature och inte en bug i systemet.

Så låt oss applådera de försök till regelförenkling som finns, men låt oss också koncentrera oss på att verkligen förenkla reglerna - inte automatisera dem så att de endast går fortare att följa. Verkligen regelförenkling syftar inte till billigare lagstiftning, utan till bättre lagstiftning.

Nicklas Lundblad är sedan september 2009 vice vd på Stockholms Handelskammare. Under två år mellan 2007 och 2009 var han European Policy Manager på Google, ansvarig för Skandinavien och Baltikum. Han var tidigare stabschef på Stockholms Handelskammare och dessförinnan direktör på Stockholms e-handelskammare. Nicklas är också författare till tre böcker om IT, ledamot i den svenska regeringens IT-råd samt medlem i Ingenjörsvetenskapsakademins projekt Internetframsyn och Industriforskargrupp. 2008 disputerade Nicklas Lundblad i informatik på en avhandling med titeln Law in the Noise Society.