Ska allt offras på upphovsrättens altare?

Vid ett ytligt påseende fokuserar lagförslaget visserligen på intrång i upphovsrätten, men enorma mängder information som inte utgör intrång riskerar att försvinna från webben om förslaget går igenom.

Sättet på vilket man väljer att verkställa är att använda sig av Internets domännamnssystem (DNS), den funktion som översätter de IP-adresser som används av datorer och servrar på nätet till mer lättbegripliga domännamn, och som underlättar kommunikationen mellan användare på nätet och de resurser och tjänster som finns.

Enligt förslaget ska det skapas spärrlistor av censurerade eller blockerade domännamn, vars innehåll beslutas antingen av domstol eller av justitiedepartementet beroende på typ av lista, om domänens huvudsyfte är att begå intrång i andras upphovsrätt.

Om lagförslaget går igenom finns det risk för att listan av blockerade domäner kan komma att innehålla till exempel sajter som används för projektsamarbeten eller lagring. Vanliga är Dropbox eller MashupTown, som tillåter användare att ladda upp i princip vad som helst utan att innehållet granskas. Under COICA skulle det amerikanska Justitiedepartementet kunna besluta att det är för mycket ”piracy” på en sajt och att det därför är centralt för dess verksamhet – och därmed lägga det på svarta listan.

En annan tänkbar måltavla är också sajter som för en politisk debatt och förespråkar P2P och fildelning, som The Pirate Bay. Denna typ av sajter innehåller ofta nyheter och politiska inlägg, men länkar också regelbundet till verktyg eller information om hur man gör fildelning. Även här skulle det amerikanska Justitiedepartementet kunna besluta att det är centralt för verksamheten och ta ner hela sajten genom svartlistning. Om motsvarande lag hade gått igenom för 5-10 år sedan så är det tveksamt om YouTube ens hade existerat.

Förutom att lagen fungerar ungefär som spelet som går ut på att slå krokodiler i huvudet på Gröna Lund (whack-a-crock), det vill säga man plockar domänerna en efter en när de dyker upp, så väntas den lik annan snarlik lagstiftning ha en hel del oväntade och oönskade effekter.

Det här är något som The Electronic Frontier Foundation (EFF) har tagit upp till diskussion. Den effekt som en sådan lagstiftning skulle få på innehåll på nätet är odiskutabelt stor, frågan är bara hur stor. 

Det kommer förmodligen att bli en hel del intressanta diskussioner om jurisdiktion och var lagen kan tillämpas. Utfallet skulle med stor sannolikhet stå i klar kontrast till yttrandefrihet. 

Men säga vad man vill, amerikanska myndigheter har i alla fall känsla för dramatik. Redan nu så finns det mekanismer för att blockera tillgång till vissa domäner. Försöker du att gå till någon av dessa så hamnar du på http://www.seizedservers.com.

Anne-Marie Eklund Löwinder är kvalitets- och säkerhetschef på .SE. Anne-Marie har rankats som en av Sveriges främsta IT-säkerhetsexperter av CS och har även mottagit Kjell Hultman-stipendiet av Dataföreningen för sina insatser inom området. Hon har många uppdrag inom området och är bland annat ledamot i MSB:s Informationssäkerhetsråd, utvald av ICANN/IANA att vara Trusted Community Representative och Crypto Officer för hantering av DNSSEC i rotzonen samt ledamot i styrelsen för SNUS, Swedish Network Users' Society.

Ann-Marie satt också med i de första arbets- och referensgrupperna för informations- säkerhetsstandarden LIS inom standardisteringsorganen SIS och myndigheten Swedac. Hon läser och besvarar flitigt remisser på statens offentliga utredningar inom allt som berör Internet och säkerhet. Bland tidigare arbetsgivare finns Statskontoret och IT-kommissionen. Ann-Marie har en systemvetenskaplig utbildning från Stockholms universitet.

Ser du någon kommentar som du tycker är kränkande eller olaglig? Då kan du anmäla den här >>