Trendspaning från ”SOA and Cloud Symposium” i Rotterdam

”Hälsan tiger still” brukar man säga. Det finns idag mängder av genomförda SOA-satsningar som leverar utmärkta resultat utan att det pratas så mycket om det. Det är när man någon gång misslyckas som omvärlden noterar det. Nya modebegrepp ger lätt överdrivna förhoppningar. På liknande sätt är det säkert med Molnet, men där får vi vänta några år på facit eftersom begreppet är mycket nyare.

Flera talare poängterade på symposiet att SOA inte är något man ”köper färdigt”, utan ett mönster som man använder vid design av lösningar och när man skapar lösningsplattformar. Många köpte en ESB-motor (Enterprise Service Bus) för några år sedan och hävdade att man därmed använde SOA. Besvikelse följde. Ett sådant isolerat teknikköp, utan att ha förstått hur man designar lösningar för SOA, leder ingenstans utom till en tunnare plånbok.

På mina kurser inom Dataföreningen Kompetens har jag hävdat ungefär samma sak, det är inte ESB:n som ger SOA. Däremot kan en ESB göra alldeles utmärkt nytta i ett större SOA-sammanhang om man samtidigt har förstått designmönstren som följer av SOA. I vissa sammanhang behövs inte ens en hel ESB-svit, det kan räcka med lösningar för SOA Governance (se min tidigare trendspaning ESB:n är död – leve ESB:n!).

Ett av de sammanhang där man faktiskt kan säga att man ”köper SOA” är vid upphandling av standardsystem. ERP, HRM, CRM etc. Då måste man ställa krav på att standardsystemet följer ett antal öppenhetsprinciper och SOA är en sådan. Annars blir det mycket svårt att göra de integrationer till/från standardsystemet som användarna med rätta förväntar sig idag.

Man måste i och för sig vara beredd på att det krävs ett visst arbete för att ha en kravdialog och skriva specifikation av exakt VAD som ska levereras enligt SOA-mönstret, och HUR. Att bara skriva att lösningen ska följa SOA är förstås för luddigt, SOA är så brett. Det här gäller oavsett standardsystemet köps som traditionell licens eller som applikationstjänst i Molnet (s.k. SaaS eller ASP).

En definition av vad SOA är och vad SOA är bra för publicerades under symposiet genom ett gemensamt ”manifest” som nu finns tillgängligt på www.soa manifesto.org. Personer från en mängd olika företag och organisationer stod bakom det, liksom kända författare som Thomas Erl. Herbjörn Wilhelmsen från Sverige tillhörde också undertecknarna.

Många talare berörde hur bra SOA passar ihop med Molnet – eller till och med menade att SOA är en förutsättning för att klara många sorters tjänsteanvändning ur Molnet. Det vanligaste är att ha kvar många it-lösningar i egen it-drift, eller via traditionell outsourcing. Användarna ska kunna förvänta sig att delarna i Molnet är väl ihopkopplade med de egendriftade delarna. SOA och även de äldre mönstren för applikationsintegration är helt nödvändiga här.

Något som många talare också betonade var betydelsen av personidentitet, för SOA i allmänhet och för Molnet i synnerhet. Hur många användarnamn/lösenord har var och en av er uppskrivna på ett ”hemligt” ställe? Sammansatta tjänster, portaler, lösningar som beror av både intern it och Moln-it behöver betydligt bättre stöd för identitetshantering än vad som hittills slagit igenom.

Många identitetslösningar har varit mycket komplicerade att förstå. PKI-experter har varit ytterst dåliga på att göra lösningarna användarvänliga. De stora it-företagen har skapat konkurrerande, parallella plattformar och standarder.

Vi ser nu ett visst ljus i slutet av tunneln. Standarden SAML2 verkar slå igenom brett. Visserligen finns det risk för inkompatibilitet även med den, men läget är betydligt bättre. Jämför med för ett par år sedan är det idag många fler som förstår problembilden. Själv deltar jag nu i projekt där SAML2 verkligen används, och dessutom emellan varierande teknikplattformar.

Att REST nu slår igenom är en spaning från symposiet. Nyss var det en variant som endast några få ”geeks” talade om. De var så entusiastiska men samtidigt tufft ortodoxa att de skämtsamt kallades RESTafarians. Men nu får alltså SOAP konkurrens som tekniklösning för att överföra Web Services.

REST är tekniskt enklare, fast kan ändå användas enligt liknande mönster som SOAP. Men man kan också modellera sina tjänster helt annorlunda för att få full utväxling av mönstret (så kallade truly RESTful services). Naturligtvis finns det en del nackdelar också...

För egen del hade jag glädjen att tala på två sessioner på symposiet. Jag passade då på att tala om två av mina nuvarande favoritämnen: att förstå de olika molntyperna och latensproblemet. Dessa ämnen har jag också ägnat två trendspaningar: Vad är vad uppe bland molnen – stratus, cumulus eller nimbus? och Tidsglapp hotar Molnet?. Mina kompletta presentationer från symposiet finns tillgängliga på www.definitivus.se.

Avslutningsvis måste jag citera Grady Booch som talade till symposiet via Second Life: ”Architecture is the design decisions that are costly to change”.

Sven-Håkan Olsson är en fristående konsult som särskilt arbetar med att kombinera verksamhetsnytta med teknikhöjd. Han har en lång karriär sedan 70-talet som it-konsult (it-arkitektur, systemdesign, programmering, reviewer, utredningar, kursledning). Sven-Håkan är också medgrundare av Know IT och var dess teknikchef 1990-2003. Han utsågs till en av "Sveriges topputvecklare" av Computer Sweden 2008.

Sven-Håkan håller regelbundet kurser åt Dataföreningen Kompetens, till exempel ”Cloud Computing integration och migration”. Läs gärna mer på hans blogg www.definitivus.se.

Sven-Håkan Olsson